OK, filmen Borderline var helt och hållet rimlig, men inte så att beteendet är typiskt för alla med diagnosen borderline personlighetsstörning eller emotionellt instabil personlighet.
Under fel omständigheter ligger nog den typen av handlande, manipulerande och omedvetna manipulerande, sätt att läsa in saker i omgivningens ageranden och uttalanden, hur ord kan tolkas, hur de "underförstådda budskapen" kan tolkas, mm mm, inom räckhåll eller kanske till och med nära till hands för många som lever med borderline-problematiken. (Här menar jag "de som har borderline", men jag kan inte med att använda uttrycket "lider av", för det är en halv sanning, en halv definition.)
Filmen visar en ytterlighet, inte en typisk vardag, men det var hög igenkänningsfaktor för mig.
---------- ---------- ---------- -----*----- ---------- ---------- ----------
Lite senare under natten satt jag fortfarande kvar framför TV:n, och såg programmet Pushy Parents.
Med tanke på att Matilda "alltid" hittat på egna sånger och viljat bli sångerska så kunde jag till viss del knyta an till mammorna i programmet, men jag är så olik.
Vad jag vill för mina döttrar är att de ska bli trygga, självständiga vuxna individer som kan fatta balanserade beslut. Till dess hoppas jag på att kunna vara mer till nytta än skada.
Men nu har jag vänt på dygnet igen, och till och med börjat titta på Arn - Tempelriddaren, så det får vara slutskrivet för en stund.
/Teenah
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar