Fettot Teenah

Blev faktiskt LEDSEN över att jag gått UPP i vikt och inte NER, när jag nu kände mig så o-fet att jag trodde att jag kunde ha gått ner 7-8 kg. Uppgången var förvisso enbart mellan 5 o 20 gram, men min hjärna hade ställt in sig ca 83 kg, inte nätt o jämnt under 91 kg. Alltså gick jag känslomässigt upp det jag känslomässigt trodde jag gått ner, och väger alltså 8 kg mer än jag känner mig som, eller 8 kg + vad jag vägde i december då jag senast vägde mig. Och då vägde jag mellan 90,75 o 90,80.
Summan jag nu känner det som om jag väger blir då alltså 98,8 kg.
Min hjärna ser ju bristerna i resonemanget, men det är så det kändes att få beskedet att jag inte gått ner de 7-8 kg jag trodde.
Orkar inte ens rabbla allt jag kände o reagerade, men det var en varierad massa av att hata omvärlden o vilja skrika "FUCK OFF!!!" till allt o alla, vilja tvinga mig in i anorexia (har jag inte lyckats på 25 år så kan jag det nog helt enkelt inte) eller skita i allt och äta mig RIKTIGT fet, typ 350-450 kg.
Istället köpte jag en färsk groddblandning, morötter, citroner, rökt flingsalt (för extra goda tomat-mackor) och fint rågmjöl för att göra gummi-gröt.
Och valde en veckotidning med kryss - så klart, är därför jag köper dem - och extra stora storlekar (XL är nog inte stort nog till mig, men ändå) på en tunika eller tröja, istället för tidningen med kryss och recept till en 3-veckorsdiet som man kunde minska 5 kg av.

Och ca 12 min i 9 nu på kvällen gick jag skitsnabbt ner till Willys (med utbudet som knappt alls passar mig) och köpte en grandiosa pan pizza double peperoni och en öl.

Men jag har INTE skurit mig (SÅÅÅÅ gärna jag ville det under en lång stund mitt på dan!!!) och jag köpte varken svart, aubergine eller vinrödaktig hårfärg.
Så på det hela taget tycker jag att jag hittade fram till en rätt så bra kompromiss IRL.

- Teenah, som hade gett en kram om hon inte varit så fet att armarna inte ens räcker till hennes egen framsida, än mindre till att krama nån annan.