Ledsen

 

Kom upp i god tid (för att vara jag). Hann till och med äta två rågkakor med Lätta och messmör innan jag gick till bussen. Mötte min klasskompis på väg till dagis med sin son i pulka. Jag blev lite ställd, och det var så mörkt ute att jag först inte var helt säker på att det var hon, men vem kunde det annars vara som hälsade glatt på mig? :) Jag skyndade vidare till busshållplatsen och kom i tid. Det kom mer och mer folk, men ingen buss. Min klasskompis kom dit, och jag var glad hon hann i tid. Fortfarande ingen buss. Den var 10-15 minuter försenad när den väl kom. Rätt illa, inte minst med tanke på att den bara går en gång i halvtimmen. När vi kom till stationen skyndade vi oss så mycket halkan tillät (mitt knä har inte helt läkt efter förra gången jag halkade och slog mig), och vi var inte sist till salen, men de som redan kommit hade fått ut sina provpapper.

Jag fattade inte att fråga 14 hörde till del 1 och skulle göras under de första 90 minuterna, så jag kollade inte ens på den, mer än gläntade på översta bladet i det häfte som tydligtvis enbart innehöll uppgift 14. Tror det stod något om myror...?
Så där var minst 1 uppgift jag inte räknade.
I del 2 var det ytterligare 3-5 uppgifter jag inte gjorde för att jag inte hann. Jag behövde tänka så mycket på de frågorna jag hann med, och förstod inte hur jag skulle ta mig an dem.
Så jag är rätt ledsen för det. Det var så att jag nästan började gråta vid några tillfällen.
Jag känner mig inte ens säker på att få ett G. :(
Och utan det så kommer jag inte vidare i mina studier, och då får jag ingen utbildning, och då får jag inget yrke och ingen anställning och ingen lön, utan får leva resten av mitt liv på en minimal inkomst bestående av en ynklig sjukpension.
Så - fastän det är lite fånigt - så ska jag vara ledsen tills jag får besked i morgon (OM det nu är Nationella Provet vi ska få besked om i morgon).
Egentligen är det inte det att jag är negativ, utan istället är det så att tack vare anti-depp-tabletterna och terapin så har jag vant mig av med de extrema svängningarna mellan förtvivlan och lycka, och vill inte ha det emotionella slitaget som svängningarna innebär, och ligger hellre kvar här nere på ledsen (NB! inte "förtvivlad") tills det finns relevanta skäl att stiga till ett högre stämningsläge.
Morgondagens träff i matte-gruppen är redan kvart över 8 i morgon bitti, så det är inte så många timmar till ändå så.

Och jepp, jag KAN ha uttryckt mig lite överdrivet, men jag VILL HEMSKT GÄRNA bli Hortonom eller Trädgårdsmästare eller åtminstone nån inom stadsförvaltningen, eller nåt, som gräver ner penséer i cementrör på torget på sommarhalvåret, så det är VIKTIGT för mig att jag klarar detta!!
Ska jag sabba Matten så kan det väl vänta tills jag läser Matematik E, inte Matematik A!

Nu några dagar har det varit lite jobbigt att "alla" andra är upptagna, hade gärna varit föremål för lite mer positiv uppmärksamhet, men när plugget är avklarat ska det bli skönt att "alla" är lika upptagna som jag, för då har jag tänkt frossa i böcker ett liiiitet tag innan Matte kommer hit.
Jag är själv "skyldig" till att inte ha gett andra den uppmärksamhet DE behövt/viljat ha, och det ska jag oxå försöka åtgärda. 2-3 veckor kan rusa förbi utan mycket saknad i förhållande till vissa människor, medan varje enskild dag utan kontakt med andra kan dra och slita i en, till och med göra ont, och plåga en på flera andra sätt.

I morgon MÅSTE jag fixa mus-burarna, för det STINKER här. När jag kommit hem från skolan. Och handlat mjölk. Ostmackor o varm choklad hör till när man vill förlora sig i böcker på vintern. :)

/Teenah




*KRAMAR* TOTALT!Ge Teenah fler *KRAMAR*
Get hugs of your own