Paranoia så.
Om någon var ”efter mig” på något sätt, till exempel ville ändra på mig, lära känna mig eller något annat liknande, och de menade allvar med det så är det enligt min uppfattning rimligt att de sökte efter information. Som t ex läsa mina bloggar. Detta tycks ingen göra.
Att inte låta mig styras av paranoia är en del av orsaken till att jag har en blogg under eget namn. Bristen av läsare visar mig att jag inte behöver bevisa att jag inte är rädd för de som är ”efter mig”, eftersom ingen har något utpräglat intresse för mig och därmed inte är tillräckligt engagerade för att kunna anses vara ”efter mig”!
Detta leder till slutsatsen att jag skulle kunna sluta blogga offentligt.
Inget att bevisa, och ingen risk att någon lär känna mig. :)
Och av någon anledning så kommer jag att fortsätta ändå.
Finns du inte på internet så existerar du inte. Kan man inte googla dig och verkligen hitta just DIG så finns du inte. Inte egentligen.
Antagligen nåt existensialism-problem hos mig.
/Teenah
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar