Nä, riktigt så illa är det inte, men om det hade varit så så hade jag åtminstone haft en orsak till att det känns som om hjärnan inte är riktigt rätt kopplad.
Jobbigt med dagvården, ökningen av aktiviteter har gjort att jag ofta tänker med längtan på att skära mig med rakblad igen. Eftersom jag knappt ens rispar mig när jag skär mig så finns det ingen anledning till oro för mitt fysiska välbefinnande, men det oroar mig att det känns så här igen. Jag tror vi rusar fram för fort igen.
För stora kliv för mina ben och större ändå är mellanrummen mellan stenarna över forsen.
Glädjeämne idag: En asgarvande Theo som njöt av mitt sällskap, o inte blev så glad över att jag stack hem. Men det sista var nog mest trötthet. Han är rätt så underbar faktiskt. :)
/Teenah
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar