Utmattande terapi

Dagens terapi var utmattande, om hur ens inställning påverkar omvärlden i vag grad och den egna individen i hög grad.
Paranoia ger spänningar, kroppen härbärgerar ilska, hat, rädsla, för hög beredskap som tröttar, SÄNKER beredskapen och därmed ökar risken för misstag, missbedömningar. Antagligen provocerar det, vilket ökar de yttre riskerna (påverkar omvärlden).
Och det minskar eller tar bort livsglädjen. Att konstant vara på vakt mot det onda man är övertygad att kommer hända en gör en inte tvunget beredd på det, eller förberedd så man kan hantera det om och när det händer. Det kan göra att man missar otroligt många ögonblick man kunde mått bättre på. Jag menar absolut inte att man ska blunda för faror eller handla dumdristigt, bara att PARANOIA sabbar. Finns det verkliga faror så ta dem med i beräkningarna, men inte de absurda.
Sannolikt kommer jag inte att trampa på landminor på gräsmattan mellan hyreshusen.
Sannolikt ligger det inte krypskyttar i villakvarteren omkring matbutikerna.
Sannolikt blir jag inte attackerad – varken fysiskt eller verbalt – inne i butikerna heller.
Så det behöver jag inte vara beredd på. Jag bor i en lugn håla i Sverige, där inte mycket våldsbrott sker. Det är inget krig här. Jag har inte direkt några fiender, och de som ogillar mig undviker nog snarare mig än att konfrontera mig på något sätt.
Halka i leran eller på en isfläck är däremot inte absurt om det varit blött väder och kallt.
Glömma betalkortet hemma dagen efter jag betalat räkningarna finns oxå en gnutta risk för.
Att ungar i olika skolåldrar skrattar åt mig för att jag har töntiga kläder eller frisyr är det oerhört stor risk för.
Men det är väldigt små saker och kräver inte att jag är konstant på vakt, konstant beredd på att bli attackerad. Och de är inte så livshotande att det är värt att mista livsglädjen, lugnet, en positiv inställning till tillvaron och omvärlden för.
De fysiska nackdelarna med det är oxå ett för högt pris att betala.

Det jag vill kunna är att ha känslomässig ork för mina tjejer, och ta god nog hand om mina husdjur. Ta OK hand om mig själv hade oxå varit bra, det känns lite som en förutsättning för att klara det förstnämnda.
Och att rent allmänt leva eller existera på ett sånt sätt att när min dag är slut så ska jag inte ha dåligt samvete för något jag gjort. Även om jag kanske inte nått upp till mina fantasier, ideal eller mål.
Det känns som en hanterbar nivå i nuläget.

/Teenah

Fick detta i mailen för några timmar sen, håll till godo

Brukskarlar:

Ursprung
Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så
långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har
givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps-
och avelskarlar.

När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd
för att förenkla din vardag med mannen.

Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl.
En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och
bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige. Lyckligtvis är
karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej
tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar
framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt
att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.

Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre
karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till
och med svartsjuka om 'matte' bryr sig för mycket om andra karlar!

Kostnader
Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att
ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil,
mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle.
Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland
annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig
ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd,
d v s licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur
som helst i skog och mark. Om din karl saknar det rätta intresset för
jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär-
och svampplockare.

Allmän skötsel
För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver
han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter
som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker.
Östgötarasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till
exempel ansning av skägg och naglar. Avancerad tandvård och trimning av
huvudhår bör man överlåta till en fackman.

OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och
med medföra rättsliga följder i vissa fall!

Raser
Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare
länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och
stränder. Och visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i
ett par bedjande, sammetsbruna ögon... men tänk på att dessa karlar
oftast helt saknar uppfostran och dessutom kan vara smittbärare av
allehanda sjukdomar då vaccinationer är ovanliga i dessa länder.
Dessutom är det ofta problem med att få införseltillstånd till Sverige
för sådana karlar. Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra
erkända svenska raser.

Vi väljer att här presentera Östgötarasen.

Vad som kännetecknar Östgötarasen är främst ett lugnt psyke, relativt
lättuppfostrade men de behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna.
Alla färger och kroppsbyggnader är godkända.

En könsmogen karl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på
dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en
ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från
att välja någon av de riktiga 'stridstupparna', de kan bli svåra att få
någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna!
Då måste man omedelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. Det ger
honom en trygghet att veta sin plats. Även den lugnaste karl kan ibland
brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligt men
bestämt tillrättavisa honom. Om det inte räcker så måste list tillämpas.
Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller en
utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt
viktigt. En innekarl kan annars bli passiv och hemfalla åt öldrickande
framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare små
sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt
kvarteret. Glöm inte heller att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då
och utför villigt sina små tjänster. Godbitar användes med fördel för
att belöna önskvärt beteende.

Uppfostran
Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en
fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa emot främmande
människor. Någon som ej är van vid karlar kan till och med bli rädd. En
annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom att tiga på kommando
samt att hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för
andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars
bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!

Avel
Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi
vill rekommendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du
tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt
använda din karl i avelssyfte bör du först kolla stamtavlor men även
tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan
komma i åtanke. För övrigt brukar karlarna visa sig villiga till avel
någon som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma
vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen
där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar. En
positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter
den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall kan
förekomma. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar
intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till
och med är aggressiv mot avkomman. Sådana karlar är inte ens lämpliga
som sällskapskarlar och du bör snarast göra dig av med honom hur söta de
än må vara.
Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han
har sådana defekter innan de tar hem honom.

Kost
En karl kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den
kost de är uppfödda på (det sk 'mammas-köttbullar-syndromet'). Rådgör
därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under
uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och
fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt
att låta honom tigga vid bordet. Vissa karlar visar ibland tendenser att
vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras!
Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon
vana. Ett par burkar per månad under sträng uppsikt är dock inget att
oroa sig för.

Sjukdomar
Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en
nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga
sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en man. Han
sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast
vid helg- och skiftarbete. Många karlar har tendenser till färgblindhet.
Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och
rosa byxor har faktiskt påträffats.

Sammanfattning
Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som
komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga
fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera 'Allt en kvinna bör
veta om män'. Du kan givetvis också vända dig till närmaste veterinärklinik.

Svenska Brukskarlsklubben
Avd Ekerö

Mona

Natt igen

Har inte viljat skriva om nätterna, för det är lite skämmigt att jag inte sover då fastän jag vet att jag borde. Och lite mer hade jag kunnat göra för att få sömnen att infalla om nätterna...
Men nu var det så länge sen jag skrev att jag ville få hit några ord fastän det är natt.
Veckan som redan har börjat (dvs 090126-090201) innehåller bland annat följande aktiviteter:
Måndag (idag, om några timmar) Dagvård
Tisdag Terapi – kommer upp i 900 kr och får frikort för sjukvård och tandvård, Möte

Onsdag Anneli (kontaktperson)

Torsdag Gunilla (boendestöd)
Fredag Terapi
Lördag TRÄFFA MINA ÄLSKLINGAR!
Söndag Möte, prata med mina älsklingar i telefon

Jag försöker rensa bort gamla meddelanden i min mobiltelefon. Brukar inte få ner det under ca 180 i ”inkomna” och ca 160 i ”skickat”. Ska försöka lite bättre under några dagar nu. Kan ju passa på när jag är på dagvården om det är stiltje i snacket.

Ska nog läsa lite o försöka somna, så jag kan komma upp i någorlunda god tid i morgon. Hoppas det inte är blött väder, för jag har bara sommarskor eller skor som läcker, o då vill jag inte vara ute och gå i en halvtimme eller mer.

/Teenah

Måste skriva

Känns som det var väldigt länge sen jag skrev här, och som om verkligheten rusat iväg med mig igen, och ändå är det inte ens 2 dygn.
Dagvården var OK, även terapin i morse. Terapin var tung och på nåt vis djuplodande, och jag blev rätt trött under eftermiddagen.
Slarvat med maten idag, eller egentligen ignorerat MAT, och ätit annat (bananer, bullar o chips med dip).
Sen bullbaket har jag inte brytt mig om disk och städning heller, så det får jag väl ta itu med i morgon. Ska tvätta då - äntligen. Inte så att jag gillar själva tvättandet, för tvättstugan är ofta rätt ofräsch, men jag vill ha fler rena kläder att välja mellan.
Och jag vill ha det rent omkring mig, och jag vill äta ordentligt och må bra. Inte enbart i morgon utan till vardags.
Långsamt har idéer om vissa förändringar i mitt hem formats, och inte ändrats markant, på senaste tiden, kanske under några veckor. Idéerna har bl a sin grund i andras infallsvinklar, men jag har ett behov av att BESLUTET blir MITT. Fixar inte det där med auktoriteter och att låta nån ha makt i mitt liv på ett sätt så att jag inte har kontroll. Det spelar inte lika stor roll om jag inte har kontroll själv, så länge ingen obehörig försöker eller lyckas ta den.
En vag tanke kring det är att det kanske är lika frustrerande för andra att se bristen på kontroll över läget i mitt liv som det varit för mig med grupparbeten där ingen tar ledningen, och jag "i panik" (ett något för starkt uttryck, men det får duga så jag inte tappar tråden helt) har tagit ledningen för att vi ska komma nånstans, för att slippa vara del av problemet, för att slippa ifrån "skäll" eller ansvarskonsekvenser för något jag inte är utrustad att hantera och inte frivilligt gått med på. Men egentligen gäller det för samtliga i gruppen. Men ändå känns det som om det ofta varit jag som handlat i den ofrivilliga ledar-rollen.
Om andra reagerar på något liknande sätt så är det inte så konstigt de lägger sig i och försöker forcera situationen. Men jag vill inte ha det så. Jag hämtar andan. Jag försöker hitta inuti mig vad jag egentligen vill, vad jag vill resultatet ska bli. Det känns inte vidare förnuftigt att skynda sig iväg innan man vet vart man ska.

Jag tittar på "Flickan med två ansikten" på Kanal5, och det är intressant, men en aning beklämmande.

/Teenah

nattlig visit i bloggen

Ibland är det inte lätt att hitta på en vettig titel till sitt inlägg. Nyss, till exempel.
Jag ska till dagvården om några timmar, sen ska jag förhoppningsvis handla kattsand, det beror på om djuraffären är öppen redan på förmiddagen. Jag ska i alla fall handla mat, både till katterna och till mig. Kanske en kartong Nutrilett oxå. Till mig då då. Katterna behöver verkligen inte bli smalare.
Men jag behöver. Och jag behöver lägga mig oxå, om jag ska upp omkring 7. O tyvärr ska jag det.

/Teenah

bedrift

Jag orkar ställa mig på prispallen, men endast om jag inte slösar mina krafter på att förtjäna platsen.
/Teenah

Bod-mod, självskaderi eller båda?

Jag kollar på Extrema kroppsskulpturer på TV4. Jag vet inte om jag är mer äcklad eller fascinerad. Jag hade nog inte viljat gå igenom smärtan, men en del resultat är så vackra. Spetsiga öron har jag viljat ha sen i början på 90-talet.
Tagit vara på primitiva möjligheter att ändra min kropps utseende har jag gjort så länge jag kunnat minnas, men var gränsen mellan förändra utseendet på min kropp och skada den går det vet jag inte.
Jag tror det finns fler definitioner mellan de två som inte hänger ihop med dem men ändå är förbundna med dem.
Pressa mönstrat glass mot armen tillräckligt hårt och länge för att mönstret ska stanna i huden ett tag vet jag att jag höll på med som liten. Jag minns att det var glas jag hittade nedgrävt bakom stora växthuset i Böglarenhult, och jag tror det var under första omgången vi bodde där, för som jag upplever minnet var jag snarare 6 år eller yngre, än 10 år eller äldre. Och i mellantiden bodde vi i Delsbo, och där fanns inte nåt stort växthus som jag var nära.
Det jag har lite svårare att definiera var att jag alltid pillade. Jag minns att jag körde nålar genom ytlig hud, sen lyfte nålen så att huden ovanför eller längs med den instuckna nåldelen revs upp. Jag har antagligen oxå grävt ut spetor/stickor ur min hud.
Jag har vissa minnen av att vi inte hade något val när mamma gjorde det, att det aldrig hjälpte att säga varken ”aj!”, ”nej!” eller ”sluta!”.
Det kan ha bidragit till att jag gjorde liknande saker själv ”mot” mig själv, att jag vande eller valde att vänja mig vid hur det kändes.
Dessvärre har jag märkt att jag har tendenser att skita i vad andra tycker om det jag gör mot dem oxå, och det är inte ett beteende jag kan stå för att jag har. Åtminstone mot någon jag för tillfället har så nära i mitt liv, för ingen av dem har någon förkärlek för smärta. Hade jag haft en slav eller liknande så hade det varit intressant att se hur långt jag hade kunnat ta det.
Bita, både mig själv och andra, har jag gjort en hel del. Till och med i sömnen pga drömmar att någon hotade någon jag älskar.
Det är väldigt skönt att bita någon, och även skönt att bli biten inom vissa gränser.
Skära, eller snarare rista, började jag nog inte med förrän jag var 12-13 år. Efter jag hört om att Veronicas grannes son MP hade skurit sig. Så jag började samla på rakblad och satt och skar i mig själv eller karvade in saker i mina pennor på lektionerna. Jag är i nuläget inte säker på om jag skar mig själv under lektionstid, men det verkar troligt. Även om någon lärare uppmärksammade det så kan jag inte minnas att jag någon gång konfronterats angående det, så OM nån såg så visste de antagligen inte hur det skulle hanteras. Det hade jag antagligen inte vetat heller, om det hände mig nu. Risken är stor att jag skulle tipsa dem om att använda Gilette-blad, för att de är tunna och skitbra. Inte vidare vuxet sätt att bemöta det.
Scarification är något annat än vad jag gjorde. Det har jag inget intresse av att göra. Inte ens resultatet är attraktivt för mig.
Den extremaste jag har haft en tanke på är att få mitt bäckenben uppsågat, mittsektionen borttagen, sidorna ihopväxta till ett ”helt” bäckenben igen – allt för att bli smal. Och inte förrän jag redan gått ner till omkring 45 kg, ca halva min aktuella vikt (på 156 cm).
Och det är bara en sjuk fix idé. Magert är inte nödvändigtvis vackert i mina ögon, men det blir mindre ryggvärk, större chans att hitta kläder i sin storlek, eller större. Det finns en rimlig chans att kunna gå in i en vanlig klädbutik och få tag på ett skärp om kläderna är för stora.
Så ur praktisk synvinkel och av bekvämlighet hade jag viljat bli mager, men inte svag. Hur det ser ut skiter jag nog till stor del i. Jag är en asful hårig sugga, men jag är hellre en asful hårig svältande hyena.
Matkontot kan oxå minskas ytterligare om jag äter minimalt. :)
Men helst är jag nog friskare än så.

/Teenah

Terapin gick an

Terapin idag gick väl an, men som så ofta på senare tid var jag sen, och det ingick i samtalsämnena idag. Eller närapå utgjorde dem.
Sen handlade jag 5 kg vetemjöl (hade hittat 12 kr i mina jackfickor) och gick hem, fick i mig en massa vätska och gick o la mig. Sov till och från fram till halvsju eller sju.
Boendestödet är inte förrän middagstid eller tidig eftermiddag i morgon. Skönt.
Ska ta atarax ikväll oxå, och sen sova tills jag vaknar av mig själv.

/Teenah

dagvården dög

Dagvården dög, men enbart tack vare de andra 2 patienterna, och med lite god vilja.
I och med att jag endast hade 42 kr kvar tills i början på nästa vecka i morse så gick jag dit och sen hem. Jag vet fortfarande inte NÄR nästa v pengarna kommer, för meddelandet från FK har inte kommit ännu. Behöver även blanketten för att meddela min hyreshöjning för rätt ersättning.
Köpte jäst o mjölk på väg hem så nu har jag ännu mindre pengar. När jag kom hem upptäckte jag att jag inte har så mycket vetemjöl, så oavsett om jag orkar eller inte så kan jag inte baka mina svulliga bullar. :(
Magnus kom och hämtade lite av tösernas saker som jag haft här. Jag hjälpte honom få ut det till bilen, sen stod vi o snackade ett tag.
Han hade varit i Osby och fått reda på planeringen det kommande halvåret, men det är inget jag kan skriva om här.
Jag har huvudvärk.
Har sett Disturbia, och ska nu se CSI NY. Sen mer Ibumetin och Atarax, för jag är ju så illa tvungen att gå upp o masa mig iväg till terapin i morgon igen.

/Teenah

Löfte till mig

Jag lovar mig att jag inte ska skära mig idag.
Psyks dagvård kan få mig att känna för att göra det, men de kan inte få mig att utföra handlingen, för min vilja är starkare än deras obehaglighet och den makt obehagligheten har.
Jag är starkare och bättre än så.

Jag lovar att komma ihåg att ta min medicin oxå. Men DET är ett lite väl vågat löfte, för jag är lite virrig.

/Teenah

svullnaden har gått ner

Vaknade tidigt, kom iväg till terapin sent. Fastnade i ett Kiko Match II... Startade det till och med efter att jag borde gått. Kom för sent till terapin.
Jobbig terapi, för han höll inte med mig om att sluta dagvården. Han hade pratat med dem, och de tycker jag "är en tillgång i gruppen".
Jämför: "Teenah är en tillgång i gruppen" med
"Blodfyllda människor är en tillgång för vampyrer".
Blodfyllda människor flyttar inte till transylvanien frivilligt och jag går inte till dagvården frivilligt.
Hur är dagvården en tillgång för MIG?
Annars göder vi ju bara lilla "pleaser-girl", och hon ska avlivas, inte gödas!!

Det är så kluvet. Jag bidrar med kunskap, intelligens och engagemang - säger de. Jag "spelar social och hjärndöd" tycker jag. Oavsett definition så är jag visst duktig på det. Vilket inte är så uppmuntrande, med min definition.
Dagvården gör mig negativ - men inte konstruktivt negativ - mot mig själv. Jag vill skära mig.
Nu har jag verbaliserat att jag inte vill vara där. Nästa steg är väl att inte spela med i det sociala spelet "vem är närmast hjärndöd?", att inte fejka intresse, att inte lägga mig i, inte svara mer än på direkt tilltal med mitt namn.
Jag lyckades igår i affären där en tant o en gubbe stod på andra sidan brödhyllan och letade efter osötat bröd. På min sida fanns det ett par osötade sorter oxå, och jag lyckades hålla käft och inte lägga mig i, inte nedvärdera deras intelligens. Ville de veta om det fanns ljust osötat bröd på min sida hyllan hade de väl rimligtvis gått och kollat, det finns ingen anledning för mig att förnedra dem genom att underförstått ge intrycket av att jag tror att de inte fattar att man kan flytta på sig och titta på fler ställen. Bara för att jag råkade höra det så gör det inte det till min ensak. Ville de ha hjälp av mig så hade de frågat. Men i första hand hade de rimligtvis frågat någon anställd i butiken.
Jag HAR ju varit med om kunder som frågat MIG om jag vet var ett eller annat finns i butiken, och då har jag hjälpt dem, så DET förfarandet existerar, och jag vet ju själv hur irriterad och mordlysten JAG kan bli om nån lägger sig i när jag går och handlar, så DEN reaktionen finns oxå.
Och jag vill inte vara mottagare för den senare, alltså ska jag låta bli att orsaka den.

Jag är inte intresserad av att låta vem som helst (de i gruppen/grupperna jag ska ingå i) få lära känna mig och mina åsikter. Det ger potentiell makt över mig. Allt jag säger kan vändas mot mig, det har jag lärt mig i min kontakt med bl a socialen.
Ett exempel: Person A säger "Jag älskar barn!"
Socialarbetare hör antingen 1) "Jag är pedofil."
eller 2) "Jag är kannibal och föredrar unga individers kött."

Rent allmänt, utan att dra in mitt främsta hatobjekt - folk som utnyttjar sin relativa maktställning godtyckligt - så är vi människor nog så lite till mans. Det vi menar översätts i huvudet till hur mycket av det vi menar som vi vill delge andra, sen säger vi det.
Sen hör de orden som kommer ur oss och tolkar på olika grunder det till något, som kanske är rätt avlägset från det vi menade innan vi sammanfattade det till det vi yttrade.
Är man då inte helt på det klara med sin egen åsikt, utan fortfarande testar olika, eller på annat vis formar sin åsikt så kan det bli värre missförstånd. Och då kan man kanske inte försvara sig mot hur de missförstått en. Eller om man är på den sidan som missförstår så kanske man låser sig vid SIN tolkning och inte längre är mottaglig för vad som egentligen menades.

Går inte metoden med att enbart närvara "hem", eller om jag skulle finna någon vits med att vara på dagvården, så får vi se vad det blir då.
Ilskan och frustrationen över att skrika högt men bli ignorerad och nedlåtande behandlat gör att jag längtar efter ett tunnt, skarpt rakblad som smälter in i kroppen på mig som en varm sked i halvtinad glass. Ett så tunnt och skarpt blad att jag hinner skära mycket och kanske oxå djupt innan jag registrerar smärta och mesar ur.
Sen är det ju den andra aspekten, den intellektuella.
Jag vet ju att jag inte tycker illa om mig.
Jag vet att känslan av befrielse som kommer med blodet eller märkena (om jag t ex biter eller använder annat självvåld än skarpa objekt) inte är varken äkta eller långvarig (men SKÖÖÖN!!).
Att jag gör det är dels för hur maktlös det gör omgivningen.
De kan tvinga mig hit och dit, men med mindre att de är extremt vaksamma och väldigt snabba kan de inte tvinga mig att INTE skada MIG.
En annan grej är lite på samma tema. Egentligen är det ju den som kör över mig som förtjänar "straffet" (jag tror de skulle uppleva det mer som straff än befrielse om det var DEM jag skar). Men om jag ger mig på en annan människa och skär, eller som lillstumpan - stryper eller biter, den människan, så blir jag anmäld. Det blir rättsliga åtgärder, i och med att jag är gammal nog för det. Å jag lär ju knappast Bli Av Med extra psykkontakt. Å andra sidan kan självskadandet oxå innebära extra psykkontakt.
Lite av självskadandet är ju makt och utpressning.
"Se vad DU fick Mig att göra! Det är ditt fel!"
Och utpressningsdelen är ju då att efter terapin idag så har jag på något vis via god argumentation av min terapeut och hans egna övertygelse om det BRA för Mig med dagvården, gått med att gå dit på måndag morgon.
Jag är manipulerad, eller rent av duperad!
Jag vet det men kan inte redogöra för hur, vilket gör att jag inte kan försvara mig ordentligt.
Jag känner mig tvingad och lurad. Om jag skär mig NU så överrumplar jag ingen, jag har för länge sen talat om för min terapeut att jag känner för det igen sen jag började med dagvården.
Om jag däremot går ut i dagvårdens kök på måndag morgon, tar en brödkniv och skär mig, kanske bara i armen, men ändå, medan de dukar fram frukosten, så får jag nog en reaktion. Men de andra patienterna kommer att erfara den värsta reaktionen, inte personalen, och det är inte patienterna som tvingar mig att vara där.
Halsen vill jag inte försöka, för jag har inte tänkt ta livet av mig och om jag träffar fel (eller riktigt RÄTT, hur ni nu vill se på det) så kan man blöda ut på väldigt kort stund, och det är inte syftet. Innan jag skär mig i halsen igen ska jag plugga lite anatomi så jag minskar riskerna.
Döden är inte för mig, den kan andra ha, att jag är sur o arg är ju för att jag tycker dagvården är FEL för mig och sabbar mitt LIV, alltså tänker jag inte skära mig på ett sätt som till och med tar SLUT på mitt liv. Det hade ju varit (extra) korkat. (Det är inte ett tecken på överlägset bruk av sin intelligens att skära sig heller, det är mer en känslomässig grej. Typ som att göra nåt på fyllan, eller så, som jag hört att en del gör).

Så länge jag skriver så är båda händerna för upptagna för rakbladsaktiviteter, vilket är lika så bra egentligen, samt att jag klänger mig fast vid känslan av bedrift ang. att det är LÄÄÄNGE sen jag skar mig, och jag vill inte nollställa.
Så det tar kanske några hundra tjuriga ord, men mina armar är hela. Och inte faan är det psyks förtjänst, jag klarar det TROTS dem!

/Teenah

Ibland är det bra att tänka fel

Ibland är det bra att tänka fel.
Jag tänkte tisdagstiden på psyk till idag, men idag är det ju fredagstiden som gäller, dvs 45 minuter senare, så jag var klar m dusch o kläder tidigt, och kan jag nu bara lägga mig i tid så kanske dygnsrytmen faktiskt ÄR tillbaka-ändrad till OK!
Magnus ringde och jag fick lite nyheter.
Nu ska jag äta lite frukost innan jag går till socionomen och teraperar mig lite.
Liiite nervös ang om vad hans gensvar kommer att bli till det att jag inte vill gå på dagvården.
Jag får veta om en stund. Ni får kanske veta ytterligare en stund senare.

Jag ska nog ha ris o fiskpinnar till lunch, med kål och majonnäs. Då kan jag kanske ta slut på kålen innan den tar kål på sig själv...

((Sorry, var bara TVUNGEN att nörda mig lite oxå))

/Teenah

Ingen Ordning

Får inte ordning på min dygnsrytm.
Inte för att jag försöker som om mitt liv hängde på det, eller nåt, men jag verkar inte känna av varken trötthet eller sömnighet när jag väl varit vaken länge.
Plus allt jag vill göra/få gjort/ha avklarat.
Fram för fler atarax, eller starkare saker. Kanske.
Vet inte om jag tagit medicin idag eller inte, har inget sätt att kolla det denna veckan, vågar inte ta, för tänk om jag redan tagit och det är farligt med dubbel dos? Pallar inte ringa sjukvårdsupplysningen för nåt så trivialt heller.
Jag är sugen på läsk o godis, säkert för att jag är medveten om att jag ska klara mig på ca 40 spänn till omkring den 20:e.
Får ta citronvatten och russin eller frukt i stället! Yippiie!

- Teenah

fast i huvudet

Fast i huvudet på mig är denna dag låten Fattig Bonddräng från Emil i Lönneberga. :)

/Teenah

Ute

Jag var ute idag! Postade några underskrivna papper och handlade. Nu är jag snuskigt fattig tills pensionen kommer omkring 20:e. Har ca 69 kr, o hälften ska jag köpa en OKEJ-tidning t Matte för. Nu innan prenumerationen kommer igång.
Men istället för pengar så har jag ju ett proppfullt kylskåp, o rätt så full frys oxå, så det jämnar ut sig.
Men det är klart, om nån tänkte titta förbi och göra mig glad så blir jag glad av godis (fruktnappar och GuldBamsar, speciellt den blekaste, för den smakar ananas), färsk sallad, kebabtallrik (men inte på fläskkarré, o den vita såsen ska inte komma ur kockens kropp!), och Fanta Chakara och Schweppes Caribez! :D

/Teenah

Brev- och tidningssvammel

Jag försöker rätt till dygnsrytmen. Det är inte lätt.
Jag har pratat med Nonno och Matte idag (dvs söndag). De hade haft det roligt och bra, både under veckan som gått och idag.
Jag fick ju brev från Nonno i måndags, och det har jag skrivit svar på, och renskrivit oxå.
Jag vill helst skriva ett brev till Matilda och skicka samtidigt, men jag vet inte om det är genomförbart om jag ska skicka till Nonno i morgon. Jag skriver nog bara ett kort brev till Matte i morgon, och sen om nån dag när jag köpt nya OKEJ så skickar jag ett längre brev. Hmm, tanken är god, åtminstone. Och Nonno får Gustaf-tidningen med brevet jag ska skicka till henne nu först...
Om jag tar och sover nu inatt så kanske jag kan tänka klart och redigt om detta. :)

- Teenah

messed up

Jag är alldeles för messed up.

Dagsljus är INTE farligt, Teenah!!

'08 blir '09

Katterna, framförallt Findus, verkade något oroad av det oväsen fyrverkerierna orsakade. Höll sig undan från fönster och dörrar där ljudet var intensivast.
Själv är jag lite delad vad det gäller fyrverkerier; dels gillar jag de visuella intrycken, dels ogillar jag den obehagliga ljudnivån. Antingen har jag blivit känsligare eller så VAR det faktiskt mer högljutt detta nyårsfirandet. Oavsett vilket så hoppas jag de har slut på fyrverkeripjäser nu.

- Teenah