Utmattande terapi

Dagens terapi var utmattande, om hur ens inställning påverkar omvärlden i vag grad och den egna individen i hög grad.
Paranoia ger spänningar, kroppen härbärgerar ilska, hat, rädsla, för hög beredskap som tröttar, SÄNKER beredskapen och därmed ökar risken för misstag, missbedömningar. Antagligen provocerar det, vilket ökar de yttre riskerna (påverkar omvärlden).
Och det minskar eller tar bort livsglädjen. Att konstant vara på vakt mot det onda man är övertygad att kommer hända en gör en inte tvunget beredd på det, eller förberedd så man kan hantera det om och när det händer. Det kan göra att man missar otroligt många ögonblick man kunde mått bättre på. Jag menar absolut inte att man ska blunda för faror eller handla dumdristigt, bara att PARANOIA sabbar. Finns det verkliga faror så ta dem med i beräkningarna, men inte de absurda.
Sannolikt kommer jag inte att trampa på landminor på gräsmattan mellan hyreshusen.
Sannolikt ligger det inte krypskyttar i villakvarteren omkring matbutikerna.
Sannolikt blir jag inte attackerad – varken fysiskt eller verbalt – inne i butikerna heller.
Så det behöver jag inte vara beredd på. Jag bor i en lugn håla i Sverige, där inte mycket våldsbrott sker. Det är inget krig här. Jag har inte direkt några fiender, och de som ogillar mig undviker nog snarare mig än att konfrontera mig på något sätt.
Halka i leran eller på en isfläck är däremot inte absurt om det varit blött väder och kallt.
Glömma betalkortet hemma dagen efter jag betalat räkningarna finns oxå en gnutta risk för.
Att ungar i olika skolåldrar skrattar åt mig för att jag har töntiga kläder eller frisyr är det oerhört stor risk för.
Men det är väldigt små saker och kräver inte att jag är konstant på vakt, konstant beredd på att bli attackerad. Och de är inte så livshotande att det är värt att mista livsglädjen, lugnet, en positiv inställning till tillvaron och omvärlden för.
De fysiska nackdelarna med det är oxå ett för högt pris att betala.

Det jag vill kunna är att ha känslomässig ork för mina tjejer, och ta god nog hand om mina husdjur. Ta OK hand om mig själv hade oxå varit bra, det känns lite som en förutsättning för att klara det förstnämnda.
Och att rent allmänt leva eller existera på ett sånt sätt att när min dag är slut så ska jag inte ha dåligt samvete för något jag gjort. Även om jag kanske inte nått upp till mina fantasier, ideal eller mål.
Det känns som en hanterbar nivå i nuläget.

/Teenah