Måste skriva

Känns som det var väldigt länge sen jag skrev här, och som om verkligheten rusat iväg med mig igen, och ändå är det inte ens 2 dygn.
Dagvården var OK, även terapin i morse. Terapin var tung och på nåt vis djuplodande, och jag blev rätt trött under eftermiddagen.
Slarvat med maten idag, eller egentligen ignorerat MAT, och ätit annat (bananer, bullar o chips med dip).
Sen bullbaket har jag inte brytt mig om disk och städning heller, så det får jag väl ta itu med i morgon. Ska tvätta då - äntligen. Inte så att jag gillar själva tvättandet, för tvättstugan är ofta rätt ofräsch, men jag vill ha fler rena kläder att välja mellan.
Och jag vill ha det rent omkring mig, och jag vill äta ordentligt och må bra. Inte enbart i morgon utan till vardags.
Långsamt har idéer om vissa förändringar i mitt hem formats, och inte ändrats markant, på senaste tiden, kanske under några veckor. Idéerna har bl a sin grund i andras infallsvinklar, men jag har ett behov av att BESLUTET blir MITT. Fixar inte det där med auktoriteter och att låta nån ha makt i mitt liv på ett sätt så att jag inte har kontroll. Det spelar inte lika stor roll om jag inte har kontroll själv, så länge ingen obehörig försöker eller lyckas ta den.
En vag tanke kring det är att det kanske är lika frustrerande för andra att se bristen på kontroll över läget i mitt liv som det varit för mig med grupparbeten där ingen tar ledningen, och jag "i panik" (ett något för starkt uttryck, men det får duga så jag inte tappar tråden helt) har tagit ledningen för att vi ska komma nånstans, för att slippa vara del av problemet, för att slippa ifrån "skäll" eller ansvarskonsekvenser för något jag inte är utrustad att hantera och inte frivilligt gått med på. Men egentligen gäller det för samtliga i gruppen. Men ändå känns det som om det ofta varit jag som handlat i den ofrivilliga ledar-rollen.
Om andra reagerar på något liknande sätt så är det inte så konstigt de lägger sig i och försöker forcera situationen. Men jag vill inte ha det så. Jag hämtar andan. Jag försöker hitta inuti mig vad jag egentligen vill, vad jag vill resultatet ska bli. Det känns inte vidare förnuftigt att skynda sig iväg innan man vet vart man ska.

Jag tittar på "Flickan med två ansikten" på Kanal5, och det är intressant, men en aning beklämmande.

/Teenah